När jag inte ens orkar skådespela
Bilden är tagen innan midsommar, när jag fortfarande var en tjockis.
Det gör mig glad i det ledsna
Suddig bild, men mössan är så himla fin! :)
Helgen 7-9/9-12
I fredags kändes livet ganska bra, hade ju besök av en mamma-vän och sen umgicks jag med mina föräldrar och hade genrep till Salute.
Igår var jag knappt hemma. Först rep vid älven, stan med Hellen, umgicks med Hellen hemma här (och var lite med Anton), gjorde mat med Tobias, satt på uniformen, hade konsert och sen fest med hemvärnarna på musikskolan.
Det var jätteroligt att vara bland mina vänner och komma lite utanför lägenheten och göra något annat för mig själv. Samtidigt som jag har dåligt samvete över att jag inte var hemma med min familj.
Idag har jag också mått bra, gick vid älven med D.H, LEKTE med Anton (vilket jag ALDRIG känt glädje till innan), gjorde mat med Tobias och hälsade på Tobias föräldrar där det var en del folk.
Tyvärr började jag känna mig sämre i psyket och fick panik och grät när jag kom hem.
Jag får ta en dag i taget och jag lär mig att det inte kan bli toppenbra på bara en handvändning. Nu känns det piss igen. Appropå piss, så är jag så himlans trött på skadan nu. Det bara rinner emellanåt när jag står upp. Det är som att konstant kissa på sig. Går inte att göra något alls åt det eller stoppa det på något sätt. Fy f*n!
Bara att bita ihop. På onsdag är det dags för gyn igen.
Godnatt!
Fina, Anton!
Promenix
Nu är vi redo för promenad runt älven med D.H :) får se hur mycket det läcker och skaver efteråt.
Onsdag, igen...
Idag var jag hos KBTn för fjärde gången och jag har känt att det inte hjälper så mycket att gå där, att jag behöver något mer "större". Och hur säger man till någon "tyvärr, jag tycker inte om att gå hos dig. Känner inte att det blir bättre, men det är inget fel på dig." ? Haha. Tur att jag slapp det, tack och lov.
Hon hade känt på sig att hon hennes samtal inte hjälpt mig så mycket då hon inte är inne så mycket på det här med barn och förlossningsdepressioner.
Så nästa vecka hoppas jag på att få komma till en psykolog på BVC-psyk. Psyk låter så allvarligt. Att man vore värsta psykopaten, men jag är glad och lättad över att jag ska få gå hos psykolog. Lika som innan KBTn.
En dag ska allt bli bra igen. Jag vill och hoppas snart, snart, snart!
Bilden: Tagen hos Tobias föräldrar i början av sommaren...
God morgon!
Sitter och äter frukost, Anton ligger på golvet och för tillfället är tyst (yes!) innan det blir dags att göra sig klar för loppis på stan. Jajemem! Idag är det barnloppis, kanske kan hitta något som vi behöver till pluttiskrutti :)
Igår kväll var jag hemma hos Jenny och hade trevligt. Skönt att träffas lite, drack vin och spelade spel. Mycket roligt :)
Plutten nu...
Sökes
Jag älskar min blogg och gillar verkligen att skriva, men tycker nu att designen är ju faktiskt helt kass.
Finns det någon vänlig och kreativ själ som både kan göra en header (i rätt storlek) och koda in den på bloggen??
Vore toppen, verkligen, om någon har lite rid över att hjälpa mig! :)
Hör av er här eller via Facebook (om vi är vänner) :)
Det hade krossat mig..
Det är så sjukt att det kan gå så fort. Helt plötsligt kunde denna vara borta. Inte finnas på jorden. Inte vara hos mig och se Anton växa upp.
Jag grät, grät och grät med bara tanken på vad som kunde ha varit. Blev helt apatisk och bara låg. Ville ingenting. Inte vara med Anton, ingenting. Jag älskar denna människa så högt på denna jord så det hade krossat mig totalt om han/hon försvann ifrån mig. Men det hade blivit världens finaste ängel. Dock, tack och lov, så slapp det bli någon ängel och personen finns kvar här ibland oss.
Bästa vän, jag älskar dig och jag hoppas innerligt att du kryar på dig och mår bättre ur detta helvete du går igenom. Finns alltid för dig. I ur och skur.
Har fått stöttning ikväll av min andra bästa vän Jenny. Så jag och Anton (tog honom med) har varit där ikväll och jag har fått pepp- och terapipratat av mig. Tack för det! <3
Bilden är från förra sommaren på mig och Jenny från Rix FM-festival i Falun. Och som sagt, inlägget handlar INTE om Jenny, utan den annan person <3
Hos Jenny
Mådde skit hemma och behövde min bästa Jenny. Så ska snart åka hem med min goa son och sova.
Mår bättre nu efter att fått träffa Jenny lite.
Tackar från roten av hjärtat <3
Har jag precis lagt in alla räkningar. Fattig, ja. Men det är det värt. Alla dagar på BB och alla dagar som Tobias varit hemma i juli.
Nu ska vi ta en promenad i det fina, men kalla, vädret. Måste passa på lite att umgås med Tobias när han väl är ledig.
Här är ett utdrag ur min dagbok igår kväll. Tack igen för era fina ord! <3
Älskade babybjörn, älskade barn
Själva igen...
Tobias åkte med hem till sina föäldrar för att se på fotboll, så nu är jag och Anton själva hemma. Ska bli skönt att ta det lite lugnt och så.
Har inte mått så bra i helgen över skadan, har varit väääälidgt jobbigt. Grät i bilen igår på vägen hem från mina föäldrar. Så nu får det bli bra så denna skiten får ett slut. Tack!
Anton med sin farbror Kim och farmor Tina.
Jobb på g...
Min vän Sara gick precis hem efter att ha ätit lunch med mig och umgåtts ett tag. Mycket trevligt.
Nu har vi precis gjort iordning oss lite (eller, jag ska ta av mig linne på spya på först) för jobb (jag) och besök hos mormor och morfar (Anton).
Ska bli skönt att få göra lite annat och samtidigt sen få komma hem till denna goa plutt sen. Underbart!
I'm sexy and I know it... NOT!
Haha, förstår om det inte är så skoj för er att läsa om detta äckliga händelser, men jag måste bara få skriva rakt ut som det är och som jag känner och upplever detta helvete.
Att få barn är en hel omställning i sig och det är helt plötsligt någon annan som är huvudpersonen i ens liv. Men att ha denna skada och känna hur det rinner i "blöjan" när jag reser mig, handlar, är ute och går, förflyttar mig i en stol om så bara två cm gör att jag inte kan koncentrera mig, lägga fokus och ork på något annat än just min egen skada och mina egna problem med detta. Jag är så hemskt ledsen över att den orken och fokuset inte kan gå till min underbara son.
Jag mår dock bättre i mina känslor för honom och börjar faktiskt förstå att jag är Antons mamma. Tar en dag i taget, än är det inte bra, men om några veckor kanske (läs hoppas!) jag verkligen kan glädja mig fullt ut över allt.
Tack, nu har jag skrivit av mig lite. Hoppas ni alla mår bra!
Godnatt!
Trots all skit, så gör denna lilla krabat mig så lycklig <3
Jag ammar inte - är jag sämre för det?
Den 9 juli födde jag min son Anton och alla vet ju att ett barn äter från brösten - först och främst. Men i mitt fall fungerade det inte, eller jo, med massa tålamod som jag inte hade, med kateter och kisspåse på benet, en helt utmattad kropp, ett psyke som inte orkade med sig själv och med smärtor, STORT urinläckage (UTANFÖR katetern, vilket inte SKA KUNNA GÅ) och många tårar - kändes det väldigt hopplöst och jag orkade inte med, helt enkelt.
För mig och min situation är det enklare med att ge ersättning. Tobias kan mata hur mycket som helst, andra kan ha honom när vi jobbar eller gör andra saker utan att jag behöver känna att jag "måste" tillbaka för att mata.
Jag förstår såklart enkelheten med amningen, maten finns med till barnet ÖVERALLT. Man behöver inte ha med sig ersättning och flaska, smidigt och enkelt.
Jag står för att jag inte ammar, trots att jag gick 8 timmar på amningskurs haha, men visst känns det lite som en besvikelse. Men jag trivs med att ge flaskan och det passar mig och min familj bäst just nu (om vi får fler barn kanske amning blir superbra). Jag får ta att alltid ha med mig ersättning/pulver/vatten.
Är jag en sämre mamma för att jag inte ammar? Nej, klart jag inte är. Mitt barn får i sig det han ska och han växer som han ska. Vad mer kan man begära?
Tack att jag fick skriva av mig lite..
Min fina. Jag måste vänja mig att säga det. MIN. Min son?! Min, min, min, BARA MIN.
En dag i taget
Som jag skrev häromdagen mår jag långt ifrån bra, men jag försöka bearbeta allt som hänt och därför är det viktigt för mig att skriva här. Idag träffade jag kbt:n för första gången, vilket känns väldigt skönt. Om några veckor kanske jag äntligen kan få känna den otroliga glädjen som alla pratar om. Det är tufft emellanåt, då känns det extra viktigt för mig att prata om hur jag känner - istället för att stänga in allt och göra det värre.
Ni som känner mig vet ju hur viktig musiken är för mig. Att få spela med mina kära vänner i mina underbara orkestrar. Jag har nog inte skippat mer än fem rep i hemvärnet sen jag började där för tre år sen (förutom när jag bott i Idre och Fågelsjö, såklart). Jag älskar att spela klarinett, fiol och dansa schottis, polka, vals och hambo med mina fina folkdansvänner.
Och när jag känner såhär känns det extra viktigt att inte tappa detta, så ikväll blir det första repet med hemvärnetsmusikkår. Yeeey!
Såg också att jag hade sjukt många läsare häromdagen (sjukt många betyder för mig inte 1000, utan snarare 40, men jämnfört med mina normala 2 så känns det kanon). Kanske ska se till att skriva här oftare. Jag älskar verkligen min blogg, det blir bara aldrig av att sätta på datorn (och nu funkar inte appen i mobilen heller).
Jag med en av mina bästa investeringar - amningskudden! Ps, jag ammar inte, jag bara tokgillar kudden :)
Wallander-tajm
Hos mamma och pappa
Tänka sig. Jag sitter vid en dator! Woohoo, vad hände där?
Nu är det några veckor sen jag skrev sist och jag kan knappast påstå att jag mått bra och det är inte 100% på topp än.
Jag fick en skada under förlossningen på urinröret (sa dem först), så jag har gått med kateter i (och påse på benet). Efter att jag haft den i i tre veckor drog de ur den och jag äntligen kunde använda jeans igen. Det är fortfarande långt ifrån bra men psyket är bättre. Dock är jag nu väldigt deppig över det mesta emellan åt och jag ska få gå hos en kbt. Längtar faktiskt dit, så jag kan börja må riktigt bra snart. Haha, sjukt att man kan längta efter att få gå i terapi. Men det är ju bevis på att jag är medveten om min depression och verkligen vill få hjälp att bli av med den.
Nu är jag och Anton hos mina föräldrar efter att ha varit hos min granne (eller min barndomsgranne) som fyller år idag. Lite fika och tårta säger man väl inte nej till?
Ska ta mig ner och möjligtvis en promenad i det fina vädret med den fina vagnen.
Tobias skickade över det här kortet till mig igår kväll. Taget igår när vi var i Marieberg på dagsutflykt :)
I'm a mum!
Hallå där!
Från att ha haft en stor och växande mage i 9 månader, så känner jag mig väldigt tom och platt just nu.
Vår son är nu 8 dagar och allt har gått så snabbt. Från att vara tjock till förlossningen till bb till att komma hem till att smälta allt till att vara förälder.
Allt går fint hittills och det känns kanon att vara hemma med vår son, ANTON.
Ville bara skriva lite...
Godnatt, sov gott!
Dubbel Yeeeey! :D
Har nu invigt tvättmaskinen för första gången och det låter då som att den funkar galant. Glädje till tusen! :)
Vi har också hittat en bil idag (inte samma som igår, men samma modell och så) som vi får hämta i, håll i er... IMORGON!! Åååååh! Nu börjar det kännas bra innan bebis kommer. Både tvättmaskin och bil. LYCKA! :D
Strax ska vi gå ner till stan för att se lite bio. Bäst att passa på innan vi ligger på BB och har vår lille i famnen. Då blir det inte så mycket bio längre, haha.
Såhär såg det ut igår när rörmokaren var här..
Och nu går den galant :)
