- AnnSo -

Den 9 juli födde jag min son Anton och alla vet ju att ett barn äter från brösten - först och främst. Men i mitt fall fungerade det inte, eller jo, med massa tålamod som jag inte hade, med kateter och kisspåse på benet, en helt utmattad kropp, ett psyke som inte orkade med sig själv och med smärtor, STORT urinläckage (UTANFÖR katetern, vilket inte SKA KUNNA GÅ) och många tårar - kändes det väldigt hopplöst och jag orkade inte med, helt enkelt.

För mig och min situation är det enklare med att ge ersättning. Tobias kan mata hur mycket som helst, andra kan ha honom när vi jobbar eller gör andra saker utan att jag behöver känna att jag "måste" tillbaka för att mata.
Jag förstår såklart enkelheten med amningen, maten finns med till barnet ÖVERALLT. Man behöver inte ha med sig ersättning och flaska, smidigt och enkelt.

Jag står för att jag inte ammar, trots att jag gick 8 timmar på amningskurs haha, men visst känns det lite som en besvikelse. Men jag trivs med att ge flaskan och det passar mig och min familj bäst just nu (om vi får fler barn kanske amning blir superbra). Jag får ta att alltid ha med mig ersättning/pulver/vatten.

Är jag en sämre mamma för att jag inte ammar? Nej, klart jag inte är. Mitt barn får i sig det han ska och han växer som han ska. Vad mer kan man begära?

Tack att jag fick skriva av mig lite..


Min fina. Jag måste vänja mig att säga det. MIN. Min son?! Min, min, min, BARA MIN.