Åter igen
Ännu en gång har jag kraschat. Denna gång så hårt så att det nästan är likvärdigt med när jag blev sjuk i mitten av juli.
Folkskygg, trycket i hjärtat och halsen, den sociala fobin, den enorma tomheten och utbrotten/attackerna.
Jag känner mig bara så likgiltig och tom inombords. Som att inget spelar någon roll. Som att jag inte bryr mig i något.
Jag är så less på det här och önskar så innerligt att jag får hjälp 🙏🏼
Med kärlek! /AnnSo
