Sökes
Jag älskar min blogg och gillar verkligen att skriva, men tycker nu att designen är ju faktiskt helt kass.
Finns det någon vänlig och kreativ själ som både kan göra en header (i rätt storlek) och koda in den på bloggen??
Vore toppen, verkligen, om någon har lite rid över att hjälpa mig! :)
Hör av er här eller via Facebook (om vi är vänner) :)
Skilda världar
Är astrött, ligger i sängen och tittar på nya volymen av Skilda Världar.
Idag har jag varit hos kbtn, har en del att prata om. Det känns bra, men tiden går så fort där.
Ikväll har vi haft första repet inför Salute och när jag kom hem tyckte jag att jag förtjänade en kantarellmacka. Haha.
Imorgon är det ny dag och torsdag. På återseende.
Åååh, detta sen igår..
Det här skrev jag igår när vi kommit hem från Falun vid 15-tiden, men blev tydligen inte publicerat :(
Nu är vi hemma igen. Tyvärr går det inte att göra någon operation än eftersom det är så nära efter förlossningen, men jag har fått någon båge som ska stoppa urinen att rinna. Så hoppas det blir bättre av den :)
Tobias gick nyss till jobbet och jag och Anton (eller jag) tittar på Prison Break.
Känner mig bättre idag men väldigt trött och nere ändå. Har spelning med hv ikväll, men det ska nog gå bra :)
Såhär låg vi nyss innan det blev dags för mat.
God morgon!
Det hade krossat mig..
Det är så sjukt att det kan gå så fort. Helt plötsligt kunde denna vara borta. Inte finnas på jorden. Inte vara hos mig och se Anton växa upp.
Jag grät, grät och grät med bara tanken på vad som kunde ha varit. Blev helt apatisk och bara låg. Ville ingenting. Inte vara med Anton, ingenting. Jag älskar denna människa så högt på denna jord så det hade krossat mig totalt om han/hon försvann ifrån mig. Men det hade blivit världens finaste ängel. Dock, tack och lov, så slapp det bli någon ängel och personen finns kvar här ibland oss.
Bästa vän, jag älskar dig och jag hoppas innerligt att du kryar på dig och mår bättre ur detta helvete du går igenom. Finns alltid för dig. I ur och skur.
Har fått stöttning ikväll av min andra bästa vän Jenny. Så jag och Anton (tog honom med) har varit där ikväll och jag har fått pepp- och terapipratat av mig. Tack för det! <3
Bilden är från förra sommaren på mig och Jenny från Rix FM-festival i Falun. Och som sagt, inlägget handlar INTE om Jenny, utan den annan person <3
Hos Jenny
Mådde skit hemma och behövde min bästa Jenny. Så ska snart åka hem med min goa son och sova.
Mår bättre nu efter att fått träffa Jenny lite.
Mot BVC
Tänkte bjuda på denna stiliga frisyr :)
Tackar från roten av hjärtat <3
Har jag precis lagt in alla räkningar. Fattig, ja. Men det är det värt. Alla dagar på BB och alla dagar som Tobias varit hemma i juli.
Nu ska vi ta en promenad i det fina, men kalla, vädret. Måste passa på lite att umgås med Tobias när han väl är ledig.
Här är ett utdrag ur min dagbok igår kväll. Tack igen för era fina ord! <3
Glädjen finns nu..
Som ni vet har det varit 7 jobbiga veckor på senaste och därav att jag inte känt kärlek och glädje till min son. Varit deppig och inte förstått att jag har ett barn överhuvudtaget. Men efter att ha varit hos KBTn första gången och fått prata av mig och smälta in allt som hänt så känns allt bättre och lättare. Jag känner mig till och med glad och lycklig med MIN lilla son.
Ibland kan jag tänka "hur tänkte jag när jag ville ha barn?", "varför valde jag det här?" men då jag tittar på det lilla underverket ångrar jag mina tankar snabbare än jag hann tänka dem. För han är ju för go och jag månar om honom till 110%. Min älskade, fina, gulliga prins.
Kärleken till denna gosse är oändlig och jag kämpar varje dag för att må bra och bara känna glädjen av att vara Antons mamma.
Anton 5 dagar på BB, dagen innan vi åkte hem.
Anton och hans tremänning Mathilda (2,5 månader) 19 juli.
Trött liten grabb...
Mys i vagnen.
Plutten med min bästa Jenny.
..och med bästisen "hunden".
Prison Break
Älskade babybjörn, älskade barn
Själva igen...
Tobias åkte med hem till sina föäldrar för att se på fotboll, så nu är jag och Anton själva hemma. Ska bli skönt att ta det lite lugnt och så.
Har inte mått så bra i helgen över skadan, har varit väääälidgt jobbigt. Grät i bilen igår på vägen hem från mina föäldrar. Så nu får det bli bra så denna skiten får ett slut. Tack!
Anton med sin farbror Kim och farmor Tina.
Jobb på g...
Min vän Sara gick precis hem efter att ha ätit lunch med mig och umgåtts ett tag. Mycket trevligt.
Nu har vi precis gjort iordning oss lite (eller, jag ska ta av mig linne på spya på först) för jobb (jag) och besök hos mormor och morfar (Anton).
Ska bli skönt att få göra lite annat och samtidigt sen få komma hem till denna goa plutt sen. Underbart!
Cockpit
5 år och 8 månader
I december 2006 blev det vi, på jullovet i andra året på Haga och när vi tog studenten, 1,5 år senare, kändes det som att vi varit ett par länge, länge.
Men nu då!? Fyra år efter studenten och vi är fortfarande ett par. Helt fantastiskt, att det verkligen finns sån kärlek. Det kan hålla i sig, även om man träffas som 17åringar.
När Tobias fyllde 22 i november gjorde jag en bok med massa kort i till honom. Bilder över våra då 5 år tillsammans. Vi får fylla på lite bilder på Lille så småningom.
Efter att ha gått på Haga, jag bodde på Malta i tre månader, jobbat lite hemma här (och borta), bott två vintersäsonger i Idre, flyttat till lägenheten här i stan och väntat barn så står vi här idag, augusti 2012, med en underbar lägenhet och en fantastisk liten son på 6 veckor och 5 dagar.
Tänkte bjuda lite på några bilder från albumet jag gjorde till min andra hälft.
Bilden till v: Sitter på ett stort fält vid Barkargärdet.
Bilden till h: Sitter vid slottet i Stockholm efter vi varit på studiebesök med klassen på Arlanda.
Bilden tagen i mars/april 2009
Dessa bilder är tagna samtisigt som ovan.
Studenten, 5 juni 2008.
En kväll ute i Paceville, när Tobias hälsade på mig på Malta.
Semester i Turkiet, Alanya, maj 2010.
Bilden till v: En av våra alla dagar på snowboard i backarna på Idre Fjäll.
Bilden till h: På promenad på fjället då mina föräldrar hälsade på, därav hunden.
I'm sexy and I know it... NOT!
Haha, förstår om det inte är så skoj för er att läsa om detta äckliga händelser, men jag måste bara få skriva rakt ut som det är och som jag känner och upplever detta helvete.
Att få barn är en hel omställning i sig och det är helt plötsligt någon annan som är huvudpersonen i ens liv. Men att ha denna skada och känna hur det rinner i "blöjan" när jag reser mig, handlar, är ute och går, förflyttar mig i en stol om så bara två cm gör att jag inte kan koncentrera mig, lägga fokus och ork på något annat än just min egen skada och mina egna problem med detta. Jag är så hemskt ledsen över att den orken och fokuset inte kan gå till min underbara son.
Jag mår dock bättre i mina känslor för honom och börjar faktiskt förstå att jag är Antons mamma. Tar en dag i taget, än är det inte bra, men om några veckor kanske (läs hoppas!) jag verkligen kan glädja mig fullt ut över allt.
Tack, nu har jag skrivit av mig lite. Hoppas ni alla mår bra!
Godnatt!
Trots all skit, så gör denna lilla krabat mig så lycklig <3
Jag ammar inte - är jag sämre för det?
Den 9 juli födde jag min son Anton och alla vet ju att ett barn äter från brösten - först och främst. Men i mitt fall fungerade det inte, eller jo, med massa tålamod som jag inte hade, med kateter och kisspåse på benet, en helt utmattad kropp, ett psyke som inte orkade med sig själv och med smärtor, STORT urinläckage (UTANFÖR katetern, vilket inte SKA KUNNA GÅ) och många tårar - kändes det väldigt hopplöst och jag orkade inte med, helt enkelt.
För mig och min situation är det enklare med att ge ersättning. Tobias kan mata hur mycket som helst, andra kan ha honom när vi jobbar eller gör andra saker utan att jag behöver känna att jag "måste" tillbaka för att mata.
Jag förstår såklart enkelheten med amningen, maten finns med till barnet ÖVERALLT. Man behöver inte ha med sig ersättning och flaska, smidigt och enkelt.
Jag står för att jag inte ammar, trots att jag gick 8 timmar på amningskurs haha, men visst känns det lite som en besvikelse. Men jag trivs med att ge flaskan och det passar mig och min familj bäst just nu (om vi får fler barn kanske amning blir superbra). Jag får ta att alltid ha med mig ersättning/pulver/vatten.
Är jag en sämre mamma för att jag inte ammar? Nej, klart jag inte är. Mitt barn får i sig det han ska och han växer som han ska. Vad mer kan man begära?
Tack att jag fick skriva av mig lite..
Min fina. Jag måste vänja mig att säga det. MIN. Min son?! Min, min, min, BARA MIN.
En dag i taget
Som jag skrev häromdagen mår jag långt ifrån bra, men jag försöka bearbeta allt som hänt och därför är det viktigt för mig att skriva här. Idag träffade jag kbt:n för första gången, vilket känns väldigt skönt. Om några veckor kanske jag äntligen kan få känna den otroliga glädjen som alla pratar om. Det är tufft emellanåt, då känns det extra viktigt för mig att prata om hur jag känner - istället för att stänga in allt och göra det värre.
Ni som känner mig vet ju hur viktig musiken är för mig. Att få spela med mina kära vänner i mina underbara orkestrar. Jag har nog inte skippat mer än fem rep i hemvärnet sen jag började där för tre år sen (förutom när jag bott i Idre och Fågelsjö, såklart). Jag älskar att spela klarinett, fiol och dansa schottis, polka, vals och hambo med mina fina folkdansvänner.
Och när jag känner såhär känns det extra viktigt att inte tappa detta, så ikväll blir det första repet med hemvärnetsmusikkår. Yeeey!
Såg också att jag hade sjukt många läsare häromdagen (sjukt många betyder för mig inte 1000, utan snarare 40, men jämnfört med mina normala 2 så känns det kanon). Kanske ska se till att skriva här oftare. Jag älskar verkligen min blogg, det blir bara aldrig av att sätta på datorn (och nu funkar inte appen i mobilen heller).
Jag med en av mina bästa investeringar - amningskudden! Ps, jag ammar inte, jag bara tokgillar kudden :)
Wallander-tajm
Hos mamma och pappa
Tänka sig. Jag sitter vid en dator! Woohoo, vad hände där?
Nu är det några veckor sen jag skrev sist och jag kan knappast påstå att jag mått bra och det är inte 100% på topp än.
Jag fick en skada under förlossningen på urinröret (sa dem först), så jag har gått med kateter i (och påse på benet). Efter att jag haft den i i tre veckor drog de ur den och jag äntligen kunde använda jeans igen. Det är fortfarande långt ifrån bra men psyket är bättre. Dock är jag nu väldigt deppig över det mesta emellan åt och jag ska få gå hos en kbt. Längtar faktiskt dit, så jag kan börja må riktigt bra snart. Haha, sjukt att man kan längta efter att få gå i terapi. Men det är ju bevis på att jag är medveten om min depression och verkligen vill få hjälp att bli av med den.
Nu är jag och Anton hos mina föräldrar efter att ha varit hos min granne (eller min barndomsgranne) som fyller år idag. Lite fika och tårta säger man väl inte nej till?
Ska ta mig ner och möjligtvis en promenad i det fina vädret med den fina vagnen.
Tobias skickade över det här kortet till mig igår kväll. Taget igår när vi var i Marieberg på dagsutflykt :)
