- AnnSo -

Åååååh! Nu har jag lugnat mig och mår bättre, men fick världens panik ikväll när jag kom hem från Salute-repet. För det första så hade jag läckt jättemycket på vägen hem och det sved och brände något enormt, bara det gjorde mig deppig och för det andra så möttes jag av ett gällt barnskrik. Eller nej, ett bebisvråååål. Som aldrig gick över. Jag låste in mig på toa för att byta blöja och byxor, men när jag kom ut och jag skulle sätta på Anton pyjamasen och han bara skrek och skrek, det blev bara högre och starkare, fick jag panik och började gråta. Jag skrek "Men var tyst!" och kände genast mig elak som skrek åt mitt barn. Jag skrek åt Tobias (som har sina kompisar här) att komma och jag kände mig helt panikslagen tills vi gjort iordning mat och jag började mata honom. Då blev jag lugnare.

 

Tack och lov har vi fått en väldigt lugn bebis annars, men vi tror att han är i utvecklingssprång 2 nu, 8 veckors språnget.

 

Nu är han i alla fall tyst och jag hoppas att han sover. Vill inte känna såhär. Usch och fy. Mår skit fortfarande emellan åt men ska bli skönt att komma till KBTn imorgon.

 

Godnatt!


Bilden tagen förra tisdagen, 28 augusti.