- AnnSo -

Jämfört med då så mår jag mycket bättre, men långt ifrån bra. 

Som jag skrivit tidigare så känns det bra när jag är hemma, då känns allt NÄSTAN som vanligt. Men när jag ska göra saker utanför hemmet, då måste jag alltid ha någon med mig som en extra trygghet. 

Dock övertog jag makten över min panikångest i fredags då min man råkade få med sig bilnyckeln till bilen och jag skulle iväg och träffa min bästa kompis som jag endast ser några gånger per år. DÅ, mina vänner, kände jag att min "sjukdom" inte fick vinna över mig, så jag tog bussen ner mot IKEA (själv), promenerade en bit (själv) och gick in på min mans jobb i matbutiken (själv). Jag klarade det, men oj vilken ångest jag fick, huh va dåligt jag mådde och usch vilken energi detta tog ur mig. 

Men jag måste öva på att gå och handla själv, sånt som jag gjorde dagligen förut. Sjukt hur det bara kan ändras. 

I helgen har vi i alla fall varit ute på en strutsfarm, barnen badade, vi har haft picknick på gården, sagt hejdå till våra kära grannar som nu flyttat och jag och Tobias var och storhandlade igår (i en annan stad då jag inte är bekväm här). 

En dag i taget! 

Med kärlek ❤️

/AnnSo