Somliga saker är svåra att förstå..

Jag har fortfarande inte förstått att det är på torsdag som jag ska åka upp till Fågelsjö. På fredag jobbar jag min första dag. Ofattbart. Svårt att ta in. Jag har ju bara imorgon kvar nu. EN DAG KVAR. Jag förstår det inte. Det kommer kännas konstigt att packa imorgon. Varför packar jag? Jo, för att jag åker imorgon! Sen är det bara jag, min dator, min fiol och skogen. Det kommer att kännas så jäkla tomt de första dagarna, det vet jag. Varför utsätter jag mig för samma hemska ensamhet varje gång jag åker iväg? Jag antar att jag måste det. För att prova på nya saker, se nya möjligheter och för att få något slags jobb.
Jag kommer sakna stan som bara den. Jag är ju en stadsmänniska, inte en skogsmulle. Min dröm är ju att arbeta på Kreta och vara "Bamse". Haha, inte så mycket att sträva efter. Nej, skämto sido - det här blir säkert bra. Man måste ju ge allt en chans. Jag har varit väldigt skeptisk mot att flytta upp till urskogen, men jag kan ju inte hata något jag inte vet något om. Därför ger jag skogen och Fågelsjö en väldigt ärlig chans. Jag tror nånstans där på vägen kommer jag att gilla det, hoppas verkligen det. Kommer sakna min man som fan, men älskling - vi klarade ju Malta 13 veckor, klart vi klarar 12 dagar då.

Tobias har inte heller förstått att jag åker om två dagar. Att jag bara har en hel dag kvar innan jag åker upp. Jag blev lite ledsen på honom när han valde att stanna hemma och spela Fifa istället för att komma hit, jag tyckte han kunde vara med mig nu när jag faktiskt är hemma. Jag menar, Fifa står ju kvar..
Men han blev att vara hemma, men han förstod att han sårade mig rejält. Det är skönt när den man älskar förstår själv när man sårar. Efter ett tag fick jag ett väldigt fint sms (allt står inte med nu, sammanfattning):

"Mitt hjärta! Förlåt att jag inte kom ikväll.
Jag vet att du blev besviken men jag
hoppas att du kan förlåta mig.. jag älskar
dig så otroligt mycket det går inte att beskriva!
tanken att förlora dig är värre än döden.
jag älskar dig Ann-Sofie Sahlström"

Jag blev så otroligt glad över allt han fick ur sig bara på att skriva ett sms. Killar kan verka ganska tuffa och gör de något för tjejen blir de kallade för "toffel". Men det är så underbart kul att få höra dessa ord ibland, veta att man verkligen är deras kärlek. Jag blev så glad över sms:et och kände verkligen hur mycket jag älskar honom med - så jag började att gråta. Kärlek, obeskrivligt.

Ta hand om varandra och ge varandra all kärlek ni är värda!
/AnnSo

                      
              Vi ska gå hand i hand genom livet du och jag...




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0