Onsdag, igen...
Idag var jag hos KBTn för fjärde gången och jag har känt att det inte hjälper så mycket att gå där, att jag behöver något mer "större". Och hur säger man till någon "tyvärr, jag tycker inte om att gå hos dig. Känner inte att det blir bättre, men det är inget fel på dig." ? Haha. Tur att jag slapp det, tack och lov.
Hon hade känt på sig att hon hennes samtal inte hjälpt mig så mycket då hon inte är inne så mycket på det här med barn och förlossningsdepressioner.
Så nästa vecka hoppas jag på att få komma till en psykolog på BVC-psyk. Psyk låter så allvarligt. Att man vore värsta psykopaten, men jag är glad och lättad över att jag ska få gå hos psykolog. Lika som innan KBTn.
En dag ska allt bli bra igen. Jag vill och hoppas snart, snart, snart!
Bilden: Tagen hos Tobias föräldrar i början av sommaren...
