När jag inte ens orkar skådespela

Under de senaste veckorna har jag insett att jag är väldigt duktig på skådespeleri. Att lådsas. Hitta på och säga något som inte stämmer.
 
Det klassiska, som jag tror alla har varit med om, är ju att alltid svara "bra" på frågan "Hur är det med dig?". Standard för alla svenskar tror jag. Jag har varit väldigt öppen och de senaste veckorna svarat "okej" på frågan. För det har inte varit bra, bara okej. Men de senaste dagarna har det blivit sämre och sämre. När jag inte ens orkar säga hej till mina närmaste vänner, då är det illa. Jag som alltid brukar må bättre med mina nära och kära, inte idag. När alla andra skrattade som mest på repet ikväll drog jag bara lätt på mungiporna och fortsatte stirra in i noterna.
 
Idag orkade jag inte ens prata med mina vänner, orkade inte lådsas.
Det är rätt skönt ändå att kunna vara bland folk och känna att "idag mår jag så pass kasst så jag skiter i om de märker hur dåligt jag mår, de ser bara fakta".
 
Nu ska jag kika på "Ung och bortskämd" så jag får le lite åt ungdomarna. Jag har tyckt mig vara bortskämd förut, men herregud. Aldrig som de där. Inte ens i närheten.
 
Har världens bästa sambo som stöttar mig i detta jobbiga elände.

Bilden är tagen innan midsommar, när jag fortfarande var en tjockis.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0