- AnnSo -

Hej och usch vad jag är trött. Trött på detta evigt läckande och det är inte bara blöjor på Anton som ska bytas, utan även på mig själv. Sex veckor och fyra dagar. Så länge har jag gått med den här skiten. Vissa dagar känns det bra och andra fördjävligt. Hur skoj är det att duscha och sedan känna hur det rinner urin längs benen. Känns lagomt fräscht efter en duschning. Har inte använt mina egna trosor heller, utan har sånna där snygga nätbyxor. Känner mig jätte snygg och sexig, haha. Börjar bli ganska trött på detta nu, men jag kämpar på och kan inte annat än att "gilla" läget. Nu hur mycket man kan gilla att kissa på sig....

Haha, förstår om det inte är så skoj för er att läsa om detta äckliga händelser, men jag måste bara få skriva rakt ut som det är och som jag känner och upplever detta helvete.

Att få barn är en hel omställning i sig och det är helt plötsligt någon annan som är huvudpersonen i ens liv. Men att ha denna skada och känna hur det rinner i "blöjan" när jag reser mig, handlar, är ute och går, förflyttar mig i en stol om så bara två cm gör att jag inte kan koncentrera mig, lägga fokus och ork på något annat än just min egen skada och mina egna problem med detta. Jag är så hemskt ledsen över att den orken och fokuset inte kan gå till min underbara son. 

Jag mår dock bättre i mina känslor för honom och börjar faktiskt förstå att jag är Antons mamma. Tar en dag i taget, än är det inte bra, men om några veckor kanske (läs hoppas!) jag verkligen kan glädja mig fullt ut över allt.

Tack, nu har jag skrivit av mig lite. Hoppas ni alla mår bra!

Godnatt!


Trots all skit, så gör denna lilla krabat mig så lycklig <3