Åter igen

Ännu en gång har jag kraschat. Denna gång så hårt så att det nästan är likvärdigt med när jag blev sjuk i mitten av juli. 
Folkskygg, trycket i hjärtat och halsen, den sociala fobin, den enorma tomheten och utbrotten/attackerna. 

Jag känner mig bara så likgiltig och tom inombords. Som att inget spelar någon roll. Som att jag inte bryr mig i något. 

Jag är så less på det här och önskar så innerligt att jag får hjälp 🙏🏼 

Med kärlek! /AnnSo

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0