- AnnSo -

Haha, vad det lät tragiskt och vad jag låter gammal. Aa, verkligen.
Har precis städat lite på rummet. Nu kan man gå på golvet i alla fall.
Lyssnar på den bästa musik man kan lyssna på. Winnerbäck. Jag längtar till sommaren och att få gå på hans konserter.
Och på något sätt blir man ganska "grubblig" och depp av hans musik. Men ni som känner mig vet ju att jag är sån. En sån person som går ner i mig själv och allt känns skit. Så känns det piss några dagar, men efter någon dag blir jag för rastlös för att vara depp och för mig själv så jag blir spralligare än någonsin. Jag är nog en ensam typ. Någon som vill vara för sig själv och grubbla. Jag kommer ihåg på Haga. Då var jag nästan depp hela tiden. Haha, jag kommer ihåg när jag alltid hade svarta huvtröjor. Jag ägde flera stycken. Den känslan som fanns då, kan komma tillbaka ibland - men i andra kläder.

Här är en del av en låt jag lyssnade på med Winnerbäck nyss:

hon känner efter om det här är att vara fri
om det här är ett liv med någon mening i
det är ingen som tjatar längre
det är ingen här som ber henne stiga upp

hon går och plockar och hittar sina gamla brev
lite konstigt att läsa om gamla planer
när hon vet hur det blev
det är ingen som skriver längre
det är ingenting här som är värt att skriva upp

ändå känns det som om hela världen sjunger

har du kommit nånstans
har du sumpat din sista chans
är du framme nu
har du valt en väg att gå
och ett mål att sikta på
och är det verkligen du
är det verkligen du


Gammalt kort...